Rut, Ida och Jag har varit och fjällvandrat Mellan Abisko och Kebnekaise. Vi har inte gått Kungsleden utan bakvägen över bergen. Fyra tunga bergspass har vi besegrat och Rut har varit vägvisare hela vägen. Det krävs lite planering när man ska vandra med hund. Maten är en viktigaste delen. Färskfoder går ju inte att ha med för 10-12 dagar. Jag hittade ett frystorkat foder på nätet. Redan efter tre dagar började hunden lukta illa ur munnen när hon ätit det frystorkade fodret. Nu när vi varit hemma ett par dagar och hon har ätit Mush igen så luktar hon inget i munnen. Tycker det är konstigt att hunden kan på så kort tid få så dålig andedräkt av den mat den äter.
Jag trodde att vi kanske skulle få bära Rut ibland men där hade jag fel. Vid ett tillfälle skulle jag vara snäll och slängde upp henne på ryggsäcken. Det gick hon med på först, men efter 200-300m ville hon gå själv. 12 mil gick vi i en ganska tuff terräng för oss människor. Rut hade fyr-tass-driften i och gick först och drog i kopplet hela vägen. Förutom när hon hittade någon lämmel att fånga.
Kommentarer