Varför blev jag intresserad av råfoder?

 

Jag har blivit frågad många gånger vilken utbildning jag har för att vara BARF-expert. Det enklaste svaret är: jag är självlärd. För vissa räcker det här svaret, men andra frågar vidare: hur kan jag kallas råfoderexpert när jag inte har nån akademisk utbildning för titeln? Det korta svaret är att det inte finns en akademisk utbildning man kan gå för att bli BARF- eller råfoderexpert. Vägen till min titel var varken rak eller kort. Min berättelse (och utförliga svaret på frågan) är alltså ganska lång…

Jag har levt med hundar hela mitt liv. Vår familj hade en hund redan när jag föddes. Jag fick min första egna hund när jag var 10. Denna hund blev kvar hos min mamma när jag flyttade hemifrån – inte för att jag skulle ha velat lämna den, men för att min mamma inte längre hade hjärta att avstå från hunden. Tyvärr måste hunden avlivas ett år senare eftersom den blev allvarligt sjuk. Det var ett av de svåraste ögonblicken i mitt liv när jag satt och strök hunden över huvudet medan den föll i evig sömn.

Efter att jag flyttat hemifrån kunde jag inte vara utan hund och efter ett par månader hade jag igen en hund i hushållet.

Den första omfattande utbildningen inom hundar gick jag i tjugoårsåldern. Det var en utbildning på ett drygt år för hundtränaryrket. Under den utbildningen träffade jag veterinär/forskare Anna Hielm-Björkman för första gången. Hon hade en dags föreläsning om hundar och smärta.

Hon började föreläsningen med att konstatera att efter denna föreläsning skulle vi deltagare vara mer eller mindre deprimerade när vi såg hundar omkring oss, eftersom så många av dem har smärtor som ägaren inte har en aning om. Jag tvivlade starkt på det eftersom jag ansåg mig veta så pass mycket om hundars kroppsspråk att jag säkert skulle se om hunden hade smärtor. Det visade sig att jag hade fel och Anna mer än rätt. Jag lärde mig en massa av den här föreläsningen och faktum var att jag var väldigt nere i en längre tid efter föreläsningen, precis som hon sagt, på grund av att jag såg så otroligt många hundar med smärtor omkring mig – varav en faktiskt bodde hemma hos mig!

Veterinären/forskaren Anna föreläste också om smärtlindring genom akupunktur och homeopati i tillägg till  vanliga smärtlindringsmetoder och nämnde i förbifarten att vad hunden äter spelar en enorm roll både i uppkomst och behandling av smärta. Då såg jag ännu akupunktur och homeopati som tvivelaktiga former av behandling och var inte helt övertygad om dem ännu efter föreläsningen, men intresset vaknade.

En av mina egna hundar hade alltså ont. Jag ville så gärna hjälpa min hund och därför började jag läsa så mycket jag hittade om kostens inverkan på smärta. Då letade jag inte aktivt efter material på färskfoder, men oberoende hittade jag inte mycket information, varken böcker eller studier, om ämnet på finska. Som tur är jag från en finlandssvensk familj och talar även engelska, vilket gjorde det möjligt för mig att utnyttja bibliotekets böcker på ämnen kring foder på tre olika språk. Jag läste en mängd olika böcker om hundens beteende och utfodring, vilket ledde till att jag började utfodra mina hund delvis på rå kost.

Åren gick och hundarna jag hade hemma blev fler. En av hundarna jag skaffade tycktes ingenting fungera med. Jag fick många gråa hår med henne och det var då vi hamnade hos problemhundskolaren Kirsi Aalto. Det här var en vändpunkt för mig, eftersom Kirsi fick mig att fundera, undersöka och se på hunden som art. Och det var så mitt enorma intresse för råfoder började.

Jag jobbade som Kirsis assistent i flera år och lärde mig enorma mängder om hundens beteende, och ju mer jag lärde mig, desto mer ville jag veta. Eftersom jag fick goda grundkunskaper ville jag fördjupa dem inom många olika ämnesområden. Jag hade tidigare varit skeptisk till sk. naturliga behandlingsmetoder, men jag mindes veterinär Annas föreläsning och hade sett så många hundar på Kirsis mottagning få en stor nytta dem och därför ville jag veta mer om dessa. Då kunde jag ännu inte veta hur mycket nytta jag skulle ha av den informationen i framtiden!

Under samma tid började jag sällskapa med min blivande man och när vi flyttade i hop hade han med sig hunden Linda. En tid efter att vi flyttat i hop började hon visa tecken på smärtor. Hon blev diagnoserad med artros i höften, som behandlades med smärtmedicin, massage och glukosamintillskott. Vi lade också om hennes kost så hon istället för torrfoder började äta bara råfoder.

Anna Hammarén, som var Lindas massör, märkte väldigt snabbt skillnaden i Lindas kropp. Lindas muskulatur blev bättre och smärtorna tycktes lindras också. Det gick cirka ett år innan smärtorna började komma tillbaka. Då föreslog massören Anna att vi skulle gå över till en glutenfri kost även om vi redan körde på en råfoderkost. Det provade vi, och förändringen var enorm! Samma föreslag hade Anna givit till flera av sina kunder eftersom hon vill studera inverkan av en glutenfri kost, och resultaten var samma för alla – hundar som haft ålderdomskrämpor och smärta blev betydligt piggare och smärtan lindrades eller försvann, precis som om gluten varit orsaken till symptomen från början.

Det här var givetvis en stor aha-upplevelse för mig och ivern för näringsforskning för hundar brast ut i full blom åter en gång. Att hålla bort gluten hjälpte Linda några år, men till slut var smärtorna så stora att Linda bara låg under sängen och vägrade komma ut varken får att gå ut eller för att äta. Då bestämde jag mig för att pröva akupunktur som Anna Hjelm-Björkman prisat på föreläsningen många år tidigare.

Akupunktur fungerade otroligt bra som smärtlindring för Linda, och hon fick leva resten av sitt liv utan smärtor och smärtmedicinering med hjälp av den. Linda flyttades över till råfoder när hon var i sjuårsåldern och avled för många år sedan vid 12 års ålder av en hjärntumör. Man kan se bilder på henne nu och då i vissa av mina blogginlägg.

När jag flyttat alla våra hundar till rå kost och konstaterat hur stor inverkan den glutenfria kosten hade på Linda, började jag leta specifikt efter böcker och studier på råfoder, eller nåt som skulle förklara varför den hade en sådan inverkan på hundar. Jag hittade Ian Billinghursts och Tom Lonsdales böcker som jag läste med brinnande entusiasm. Via dem fick jag en liten förståelse på varför råföda var bättre och en liten glimt på studier inom råfoder. Jag hittade slutligen också två böcker på finska av Malin Ekblom och Ulla Kivimäki.

När jag läste Malin Ekbloms bok konstaterade jag, att detta var den enda boken på finska som behandlade enbart råfoder (tips: författaren är finlandssvensk och boken finns också på svenska!) som jag hittat. Jag hade hört många bekanta säga att de aldrig skulle orka läsa forskningstexter, och än mindre på ett främmande språk som jag gjort, och jag förstod dem mycket väl. Jag hade ju själv börjat med råfoderkost för mina hundar utan att ha något att gå efter, jag hade läst olika forskningar och vetenskapsböcker tills jag var utmattad bara för att konstatera att de refererade till eller motvisade varann. Jag hittade alltså ingen ”sanning” i dem.

Idén på att skriva en bok om råfoder fick jag redan då, men kände att vetenskapen kring näringsläran fortfarande var så ung att det inte fanns en sanning att gå efter. Därför vågade jag inte börja skriva en bok genast, det kändes att jag saknade praktisk erfarenhet.

Mina egna hundar hade ju varit bra att testa de olika slutsatser jag dragit från teorin på i praktiken. Jag skrev mycket och allt fler främmande personer hittade mina kontaktuppgifter på vår kennels hemsida och  tog kontakt med mig för att få råd om råfoder till sina hundar. På det viset fick jag en mycket bredare syn på hur olika slags kost inverkar. Samtidigt var jag i ständig kontakt med erfarna uppfödare och hundmänniskor som var intresserade av råfoder och fick byta tankar och erfarenheter med dem.

Den sista impulsen till att skriva boken väcktes då jag var gravid med vårt första barn och började min mammaledighet. Jag hade så ont att jag inte ville röra på mig, men var otroligt uttråkad av att sitta i soffan dagarna i ända – så jag började skriva. Den våren, 2009, skrev jag boken ”Barf – raakaruokinta käytännössä” som kan översättas som ” Barf – råutfodring i praktiken”.

Jag hade länge drömt om att föda upp hundar och följde med stort intresse andra uppfödare, gick finska kennelklubbens uppfödarkurs och hade skaffat mig ett kennelnamn redan tidigare. I slutet på året 2009 föddes vår kennels första valpkull.

Den tiden hade vi tre grand danois och en blandrashund. Jag hade utfodrat båda grand danois med råfoder sedan de var valpar och lärt mig av det en hel del om vad en växande valp behöver för att växa rätt. Trots att jag var övertygad om råfodrets överlägsenhet väckte utfodringen av en dräktig tik oro och många av mina bekanta var helt säkra på att min tik skulle få kalkkramp eller någon allvarlig bristsjukdom. Dräktigheten gick fint och utan problem. Jag hade hört skräckhistorier om att tiken skulle tappa både pälsen och hull under tiden hon gav di, men min tik behöll både sin glansiga päls och sitt fina hull utan problem både under dräktighets- och digivningstiden även om valpkullen var stor – 8 valpar.

Jag hade bestämt mig för att fodra valpkullen med råfoder redan när jag planerade den och det gjorde jag. Det blev till och med lite kalabalik över det att jag utfodrade både tiken och valparna med 100 % råfoder, men jag var så övertygad om att utfodringssättet var den bästa möjliga att jag fortsatte trots att jag fick många negativa kommentarer. Jag har aldrig behövt ångra det beslutet. Valparna växte fint och till min glädje fortsatte nästan alla nya valpägare med råfoder.

Efter att jag skrivit boken märkte jag att många blivit intresserade av råfoder och jag blev kontaktad från olika håll för att hålla föreläsningar både runtom i Finland och utomlands. Jag ser föreläsningarna som en väldig fördel eftersom det ger mig chansen att träffa erfarna hundmänniskor, byta tankar med dem och få chansen att lära mig ännu mer och får en bred överskådning. Samtidigt utmanar lyssnarna mig att motivera allt jag säger grundligt, vilket jag tycker är superbra! Det finns inte en sanning som är den enda rätta, och ingen borde tro direkt på vad någon berättar utan att själv tänka efter och lyssna på många olika åsikter, så att man kan överväga och jämföra den mottagna informationen och sedan bilda sig en egen åsikt om ämnet. Jag tycker inte att deltagarna på en föreläsning behöver hålla med om allt jag säger. Jag vill hellre väcka tankar och ge nya idéer om att utfodra hundar, och försöker motivera allt för att förklara hur och varför jag kommit till en viss uppfattning.

Jakten på information om hundar tog naturligt vis inte slut efter att jag skrivit boken och börjat föreläsa om ämnet. Efter det har jag deltagit i många föreläsningar och både kortare och längre skolningstillfällen. För att nämna några långa utbildningar: en hundmassörsutbildning på två år, där vi gick utförligt igenom hundens fysiologi och som också innehöll studier inom näringslära, homeopati och örtlära. Efter utbildningen har jag arbetat deltid som hundmassör och gör det fortfarande. Efter det gick jag en yrkesorienterad utbildning inom kostrådgivning för hundar. Jag höll inte med allt som lärdes ut på den utbildningen, men alltid får man någon ny och nyttig information med sig.

På basen av all information som jag samlat på mig under årens lopp har jag aldrig tvekat på råfodrets överlägsenhet, men jag har finjusterat min uppfattning om hur kosten ska byggas upp bäst många, många gånger. Vi får hela tiden ny information från forskningen och jag tar emot det med öppna armar, funderar på den, drar slutsatser och justerar min åsikt därefter.

En av de viktigaste sakerna jag har lärt mig genom åren är att den kost som är idealiskt för de flesta, inte nödvändigtvis passar alla. Det finns ingen perfekt formel som skulle fungera lika för alla. Alla är individer och kosten måste anpassas därefter. Om en familj har två hundar som utfodras på samma sätt, är det troligt att en (eller båda) utfodras felaktigt.

Efter att jag skrivit boken har jag känt mig privilegierad, eftersom jag fått arbeta och utbyta idéer med en sådan enorm mängd härliga och kunnig personer. Jag har fått föreläsa och skriva i många tidningar om råfoder, jag har fått hjälpa vår kennels valpägare och ett stort antal andra människor att gå in i råfodrets hemligheter och hjälpt många ägare att hitta en bra kost till sina hundar. Alla dessa har gett mig en enorm mängd praktisk erfarenhet, men jag tror inte att jag någonsin kan lära mig tillräckligt eller nog om detta ämne.

På grund av min bok hittade vd:n för MUSH, Magnus Pettersson, mig. Jag jobbade först som en konsult och från början av 2013 på heltid för MUSH. Då fick jag titeln barfexpert.

En definition på expert i ett lexikon säger att en expert är en sakkunnig, en som tillkallas (är anställd) för att ge auktoritativa utlåtanden, men den allmänna uppfattningen är också att en expert ska ha en lämplig utbildning för att vara sakkunnig. Där kommer dilemmat fram – det finns ingen utbildning för att bli barfexpert och därmed är frågorna i början av inlägget väl motiverade.

Om jag jämför min egen väg till att bli barfexpert med kollegor runt om i världen, kan jag konstatera att vi alla haft lite olika vägar till det vi är i dagsläget. Bland oss finns biologer, veterinärer, personer med kunskap inom naturmedicin och akupunktur och också sådana som lärt sig allt i praktiken. Oberoende varifrån vi fått vår början har alla av oss fått lära oss själva och därmed kan man säga att vi alla är självlärda.

Medan jag jobbat hos MUSH har jag fått en ännu bredare syn på vetenskapen kring hundarnas kost och hundbranschens pionjärer. Till min glädje har jag fått samarbeta med en mängd proffs från olika branscher. När jag började hos MUSH fick jag en massa ny information om livsmedelsindustrin, om slakt, jag fick lära mig mer om olika råvaror, industriprocesser och produktutveckling, livsmedelsanalyser och i själva verket hela livsmedels- och hundmatsområdet.

Det intressantaste har ändå varit samarbetet mellan många olika råfoderexperter och forskarna på Helsingfors universitet. Det har varit en stor glädje för mig att märka att andra experter omkring i världen har kommit till samma slutsatser om hundutfodring som jag och ännu mer fantastisk att få följa med forskning inom ämnet och få en bekräftelse och bevis på att slutsatserna man gjort på självlärda saker är rätt.

 

Kort fakta:

• Namn: Riikka Lahti
• Född: 1978
• Familj: Man och två barn (pojke 6 år, flicka 9 månader)
• Hundar hemma: 9-årig grand danoistik, 5-årig bulldogtik och två 4-åriga bulldogtikar
• Motto: Go the extra mile, it’s never crowded

 

Böcker jag rekommenderar:

• Steve Brown – Unlocking the canine ancestral diet
• Lew Olson – Raw & Natural nutrition for dogs
• Robert Mueller – Living Enzymes – The World’s Best Kept Pet Food Secret
• Humbart Santillo – Food Enzymes: Missing Link to Radiant Health
• Michael Fox – Not Fit for a Dog!: The Truth About Manufactured Dog and Cat Food
• Ann N. Martin – Food Pets Die For
• Tom Lonsdale – Raw meaty bones
• Susanne Reinerth – Råfodring för hundar
• Silke Böhm – Raw diet for dogs
• Ashton, Bastin & Nixon – Better food for dogs
• Malin Ekblom – Hundens naturliga utfodring
• Ulla Kivimäki – Koiran luonnonmukainen hoito
• Pat Lazarus – Keep Your Dog Healthy the Natural Way
• Carina Beth MacDonald – Raw dog food
• Kymythy R. Schultze – Natural Nutrition for Dogs and Cats
• Ian Billinghurst – The BARF Diet, Give Your Dog A Bone och speciellt Grow your pups with bones
• Rochard Patton – Ruined by Excess- Perfected by Lack- The Paradox of Pet Nutrition