Ben till hund – hur mycket?

Ben till hund – hur mycket?

 

En oändlig debatt som tycks föras på nätet är om man ska ge ben men också hur mycket man i så fall ska ge. Jag har redan skrivit min åsikt om varför jag tycker det är så himla viktigt med att ge ben, men inte tagit ställning till mängden.

Mängden är en grej som inte är helt oinväcklad eftersom det finns så många variabler i den frågan.  Jag ska förklara närmare vad jag menar med variabler;

  1. Mängden beror på hurdana ben man ger. Ger man ben som inte har alls kött på sig? Ger men sk. köttiga ben? Ger man vingar och halsar? Eller ger man kanske malda ben?
  2.  Ger man benen skilt eller i samband med kött och organ?
  3. Ger man benen malda eller hela?
  4. Hur mycket innehåller portionen ben och hur mycket brosk?
  5. Är det frågan om en växande eller vuxen hund? En sportande hund? En som närmast ligger på soffan? Ung eller gammal? osv.

Alla dessa (och kanske några som jag inte kom på att lista upp här) påverkar helheten och i stället för att lista upp alla situationer och hur mycket man ska ge i varje, så blir det mycket lättare att berätta vad man ska tänka på och varför, för att hitta den passliga mängden för just sin egen hund.

Hurdana ben?

I regel kan man säga att en hund ska ha 10-30% med ”ben-ben” i sin kost. Med detta menar jag alltså ben som inte alls har kött på sig. Jag menar också ben och inte brosk. Det är ett vanligt missförstånd att ben skulle innehålla samma näringsämnen som brosk, vilket det inte gör.

Skilt eller i samband med kött/organ?

Ger man benen skilt, kan vissa hundar få problem. I regel är det allstå bäst att börja med att ge ben och kött samtidigt, men man kan prova sig fram. Mina egna hundar (bulldogg & grand danois) får ofta benen och köttet skillt (förutom bulldoggen jag skrev förra gången om) eftersom jag upplever att det är lättare på det sättet.

Hela eller malda?

Smaksak tycker jag. Det är lättare att ge malda ben, men hunden får mycket mer ut av hela ben, eftersom den får tugga på. Har man en hund med dåliga tänder, eller som helt enkelt inte bryr sig så mycket om att tugga, är det mycket lättare med malda ben. Väldigt snåla hundar kan ha lättare med malda ben, eller så kan man ge ett så stort ben att den måste tugga. Men då är det säkrast att övervaka ätandet.

Ben vs. brosk

Många blir förvånade av att höra, att brosk förorsakar, enligt min erfarenhet, lättare stopp än ”ben-ben”.  Hunden blir nog hård i magen av bägge, men brosket tycks vara svårare att få ut. Det finns också vissa hundar som får lätt halsbränna av en stor mängd brosk. Därför är det bra att ha koll på totala broskmängden.

Hur mycket, när och hur rör hunden på sig?

Har man en hund med mycket långsam ämnesomsättning, är det bra att ta i beaktande. Det kan lätt bli stopp av ben och brosk om en hund med långsam ämnesomsättning inte rör på sig tillräckligt. Med motion menar jag inte i detta samhang fart, utan mer tid. En gammal hund, en hund med mediciner som gör ämnesomsättningen långsammare, eller en hund som är helt enkelt lat, får bäst hjälp av att gå lugnt, i stället för att löpa fort en listen stund.

Har man i stället en hund som rör på sig massor och är jämt i rörelse och färdig för att leka, är det bra att fundera på det också. Bästa skulle vara, att ge maten med ben när hunden är så lugn som möjligt, inte allstå strax före agility träning eller dyligt. En mycket aktiv eller ung hund vilkens muskler utvecklas efter att den nått sin höjd, kan också tappa vikt om den får en stor mängd med ben.

En valp som fortfarande växer i höjd ska hellre ha mer än mindre ben, eftersom den behöver de näringsämnen som i finns i ben för att bygga upp sitt eget skelett. Samma gäller tvärtom: En gammal hund behöver inte lika mycket ben, och smälter heller inte lika bra benmaterial jämfört med en ung eller vuxen hund. I åldersfrågan kan man i karikatyr säga att: En nyfödd valp ska inte ha ben alls. När den fått lite tänder ska den ha lite ben. När den växer massor i höjd, behöver den massor med ben. När den bygger upp musklerna (efter höjden) ska den ha mindre ben än en liten valp. Som vuxen ska den ha ”passligt” med ben och som gammal ska den ha mindre ben igen.

På fotot har vi Annie Larssons hund som tuggar nöjt på ben!

Kommentarer