”En hund klarar sig även på vegetarisk kost….”
Så här började en diskussion om åldrande hundars kost. Jag är helt av annan åsikt. Hunden är en köttätare och som alltid när jag skriver, skriver jag på basen av allt det jag lärt mig under årens lopp.
Man måste vara medveten om att råfoder, färskfoder, BARF, eller vad man än vill kalla det, inte är en färdig plan, utan ett begrepp eller ett koncept. Många, precis som jag, ser dessa begrepp som en strävan till en kost som är naturlig och arttypisk. Det är upp till var och en att bestämma hur långt man vill ta det. Själv vill jag inte släppa ut hunden tillbaka till naturen, men jag vill kunna erbjuda den en så naturlig kost som möjligt utan att behöva gå till det extrema för att kunna göra det. I praktiken betyder det för mig att jag ger hunden en kost på kött, ben, organ i ungefär de proportioner som de hittas i ett helt djur. Vid tillfälle får det också mera hela bitar eller hela djur, som kallas ”prey model”, men skulle jag bo i ett höghus, skulle de knappast få det lika ofta.
Enligt studier äter hunddjur hela djur med skinn, kött, organ och ben i naturen. Kvar blir ändast de största benen, som tex. lårbenet på en älg, vilket äts upp av skogens andra djur, insekter, fåglar mm.
Förutom hela djur äter de en liten mängd växtbaserad föda. Inget i deras föda är tillagat med hjälp av värme . Det enda som kan jämföras med tillagad mat är bytesdjurens tarm- och magsäcksinnehåll.
På dessa faktum baserar de flesta proffs sina åsikter om hur man borde gå till väga med en rå kost:
- Allt ges rått
- Ben måste finnas med i kosten, eller motsvarande näringsämnen på annat vis
- Kött och organ med måtta
- Växter, grönsaker och bär i en liten mängd
- Ägg utgör ett perfekt tillskott
- Fisk kan man använda enligt behag
När grunden förverkligas enligt detta är kosten både arttypisk och hälsosam.
En åldrande hunds särskilda behov
Man behöver inte ändra mycket på kosten när en hund åldras. Det handlar närmast om att matsmältningen inte fungerar mer lika bra som tidigare – den blir långsammare och hunden är inte längre lika aktiv som när den var yngre. På grund av detta kan det vara utmanande för vissa åldrande hundar att äta en kost som innehåller mycket ben, eftersom de lättare får förstoppning. En äldre hund behöver inte lika mycket ben som en unghund. Om man börjar ge råfoder åt en åldrande hund är det alltså bäst att börja med en benfri produkt, lägga till produkter med ben lite i taget och stanna på den nivå som passar hunden. Det viktigaste är att kosten innehåller någon slags ben, eller tillskott med samma näringsämnen i samma relation till varandra som ben innehåller.
Vaisto grön är ett smidigt helfoder som passar perfekt till en äldre hund, eftersom benhalten är lite lägre i den än i de andra vuxensorterna av Vaisto.
Eftersom skillnaden mellan en åldrande hunds kropp jämfört med en yngre hunds är den att den överlag fungerar långsammare och mindre effektivt är det inte mycket som behöver ändras. Man ska närmast ta dessa förändringar i beaktande genom att säkerställa att kosten innehåller tillräckligt med näringsämnen som kroppen inte längre tar upp eller använder sig av lika effektivt. Det varierar mellan individer hur drastiska ändringarna är. Vissa förändras inte alls, andra blir jättedåliga på att ta upp näringsämnen ur sin kost. I praktiken måste man alltså följa med hundens välmående, och justera kosten så att den är lite näringsrikare och mer lättsmält. Detta kan man göra genom att använda ägg, organ och muskelkött av god kvalitet. Ett bra tillägg får man av bär och andra växter som är näringsrika, men kom ihåg att använda dessa i små mängder.
När man utfodrar med rått är det alltså inte stor skillnad på olika åldersgruppers kost – det är mer frågan om nyansskillnader. Om man går in på en rå kost för åldrande hundar som har ätit torrfoder eller liknande innan kommer benmaterialet att vara den största frågan. För mycket är helt lika dåligt som en total brist på ben.
Kommentarer