dry-food_se

Vet du vad din hunds foder innehåller – på riktigt? Del 2

 

Förra veckan skrev jag lite allmänt om hundfoder och innehåll. I den här veckans inlägg går jag djupare in i torrfoderbranschen. Jag vill inte få folk att känna sig skyldiga, men jag vill väcka tankar om vad torrfoder kan innehålla och varför det är så viktigt att hålla koll på det.

Torrfoder innehåller till stor del spannmål, så som korn, vete, ris, havre eller majs. Spannmål används  som huvudråvara, för att det är nästan skrattretande billigt jämfört med animaliska produkter eller riktigt kött. Spannmålen man använder i torrfoder är inte heller ”riktiga spannmål”, utan torrfoderindustrin använder sig av biprodukter från spannmål som tillstår när man maler dem, av halm och av spannmålsbaserat avfall som blir över i fabriker där man använder spannmål som råvara till nåt annat. Ett enkelt exempel: då man tillverkar vetemjöl blir det en hel del över från vetekornen (som t.ex. skalen). Detta kan och används användas till olika andra produkter, varav hund- och kattfoder är ett par exempel.

Spjälka upp och lägga ihop

Råvarorna anges i innehållsförteckningen i en ordning som baserar sig på mängden av råvara man använt, alltså det som det procentuellt finns mest av nämns först i innehållsförteckningen. Detta kan användas utnyttjas av tillverkarna för att få innehållsförteckningen att se bättre ut, nämligen genom att spjälka upp råvarorna. Som ett exempel kan man spjälka olika spannmålsprodukter i flera kategorier (t.ex. mjöl, stärkelse, flingor, gryn, malt, kli, grodd) Då kan man få de råvaror man vill att stå först på deklarationen – genom att slå ihop de animaliska produkterna under ”gruppnamn” och spjälka upp spannmålsprodukterna till ”delnamn”.

Om en produkt skulle innehålla 67% vete, 30% kött och 3% vitaminblandning skulle man kunna ange detta på en varudeklaration enligt följande: Kött, vetemjöl, vetestärkelse, vete mannagryn, vetemalt och vitaminblandning. (Detta är inte korrekt sätt att ange dessa, men du att förstår idén.)

Äkta råvaror eller tillsatta näringsämnen?

Har du märkt att torrfoderindustrin sällan lyfter fram råvaror och oftast beskriver bara hur mycket näringsämnen det finns i produkterna?

En del av torrfodren tillverkas t.o.m. av spannmål som varken godkänts som människoföda eller som foder till produktionsdjur för att det är giftigt. Spannmålet kan vara t.ex. fördärvade, kontaminerade eller mögliga. Sådana råvaror har lukt-, smak- eller andra fel, och därför kan man inte använda dem i andra industrier. De kan i värsta fall vara mycket giftiga och kan leda t.o.m. till att hunden dör, så som det hände i Finland några år sedan för en hund som hette ”Savu”.

Vi i Norden har varit lyckligt lottade i frågan om sådana fall, för många foder har hunnits dra tillbaka innan de gjort större skada hos våra sällskapsdjur, eftersom de flesta foder tillverkas i USA och inte har hunnit hit innan man märkt att fodret är farligt. Även om det finns fall där det gått på tok för djuren har det inte skrivits mycket om det i tidningarna. Därför blev jag överraskad att se att Kauppalehti (en finanstidning i Finland) skrev om ett foder för en tid sedan. Annanstans i värden är liknande nyheter en vardag och bekanta ämnen för veterinärerna .

Giftiga ämnen

Fastän det är en självklarhet för många att spannmål i stora mängder inte hör till hundens kost, glömmer man ofta ”allt annat” fodret innehåller eller kan innehålla.

I regel sprutar man fett på pelletskulorna till allara sist före de förpackas i förpackningspåsar så att de skulle dofta så lockande som möjligt för hunden. Sorgligt nog används i värsta fall härsknat fett som t.ex. fettavfall från snabbmatrestauranger (som klassifieras som problemavfall) till det här. Förutom att de är härsknade är de också fyllda med transfetter som har bevisats att ha mycket dålig inverkan på människor och djur. Transfetter är därför förbjudna att användas i människomat i många länder.

Problemet med fetterna är att de börjar härskna så fort man öppnar påsen och de kommer i kontakt med syre, även om de till en början skulle vara av god kvalitet när de läggs på produkten. Om du har en liten hund och är van vid att köpa 10kg fodersäckar kan jag med säkerhet berätta att din hund fått i sig mycket härsknat fett under en lång tid.

Vitaminer och mineraler

När man tillverkar torrfoder tillsätter man vitaminerna och mineralerna i massan strax innan pelletskulorna steks. På samma gång tillsätter man också konserveringsmedel, färger och smakämnen. De är allt annat än naturliga och många av dem är mer eller mindre hälsovådliga, till och med giftiga. En stor del av dessa tillåts inte användas i människomat just på grund av detta.

För att undvika kemikalier används C- och/eller E-vitamin som konserveringsmedel i vissa produkter. Problemet med dessa är att de inte står sig inte länge och är kemiskt tillverkade med några få undantag. Vitaminhalten på produkten börjar minska genast då produkten läggs i förpackningen och accelereras mycket så fort förpackningen öppnas och produkten kommer i kontakt med syre.

Skrämmande marknadsföring

Vi har fått vänja oss vid att torrfoder marknadsförs med argument om att det är tryggt och riskfritt, behändigt och att hunden får i sig allt den behöver. Ibland skräms de t.o.m. genom att måla upp en bild att du inte kan vara säker på att hunden får i sig allt den behöver på något annat sätt, att en hund inte kan hållas frisk för att det inte finns en sådan råvara som skulle innehålla tillräckigt med diverse vitaminer och mineraler o.s.v. Då kan man ju fråga sig: hur i all sin dar har hunden levt i naturen, och lever fortfarande i naturen i dessa dar utan att dö ut? Därför och på basen av det tycker jag normerna för hundfoder är en bra utgångspunkt, men inte hela sanningen.  På grund av denna osäkerhet är det många ägare som inte vågar sig på utfodring med råfoder och många veterinärer som inte vågar rekommendera råfoder, även om man gång på gång har sett en del av sina patienter blomstra på en rå kost.

Standardiserad är inte nödvändigtvis perfekt

I torrfoder är allt i samma paket, hela massan är standardiserad, men ändå, eller egentligen just på grund av det, uppstår det både över- och underskott på näringsämnen när våra sällskapsdjur äter torrfoder, eller så kallad färdigmat. Ett överskott av en del av vitaminer och mineraler hindrar andra att tas upp eller tas till godo, vilket leder till att för mycket kan vara lika dåligt, eller värre, än för lite. I rå föda har varje råvara en aning olika näringsämnen i sig och hunden får i sig alla av dessa lite ojämnt. Precis som det gått till i årtusenden, precis som naturen har menat att det ska gå till. En variation i kosten är nyckelordet!

Jag började min bloggserie om ämnet genom att konstatera att 90% av torrfoder ägs av 5 enorma bolag, oberoende var och till vilket pris fodret säljs. Torrfoderindustrin är enorm och de flesta av tillverkarna har inte hundens bästa välmående i tankarna. Det kan man tyvärr se på våra hundar och katter, och så småningom börjar media här i Norden också lyftra fram det. När man lägger i hop sin hunds kost själv har man 100% koll på vad hunden äter!

Kommentarer