Vet du vad din hunds foder innehåller – på riktigt?

Vet du vad din hunds foder innehåller – på riktigt?

Förpackningstexterna kan vara en förvirrande djungel och att klargöra den för sig själv, att verkligen förstå vad den berättar om fodret,  kan ta tid. Samtidigt kan olika tillverkare skriva saker och ting på olika sätt, eller lämna bort nån information som en annan ger ut. En helt annan fråga är också om förpackningstexterna utförligt berättar om allt produkten på riktigt innehåller.

De flesta litar på näringsvärdena på en förpackningspåskrift utan att fundera över varifrån alla dessa näringsämnen kommer. De som har intresse för ämnet har säkert sett dokumentären ”A dog’s breakfast” . I den tillverkade man ett hundfoder av gamla skor, motorolja och en vitaminblandning. Detta hundfoder undersöktes och jämfördes med AAFCO:s och FEDIAF:s standarder, som anger vad hundfoder bör innehålla. Hundfodret fick resultatet ”näringsmässigt balanserad”, m.a.o. fyllde ”fodret” kraven och man skulle ha utan tvekan fått lägga ut det på marknaden som ett fullkostfoder för hundar.

Man kan alltså i teorin lägga nästan vad som helst i hundfoder.  Alla vill förstås ha den bästa möjliga fodern till sin hund. Vid första anblick verkar det finnas oändligt mycket att välja mellan, men sanningen är en helt annan – ungefär 90% av alla hund- och kattfodermärken som säljs i specialaffärer och i dagvaruhandel ägs och tillverkas  av 5 enorma bolag, oberoende om de kostar några öre eller trehundra kronor per kilo. (Vill du veta mer om detta, läs gärna boken ”Foods pets die for” av Ann N. Martin)

Vad säger lagen?

Enligt lagen måste alla produkter ha en innehållsdeklaration som berättar vad produkten innehåller, men lagstiftningen täcker inte alla synvinklar på detta och det är möjligt att gå runt många delar av lagen.  Dessa är beskrivna på EVIRA:s (motsvarande till hälsomyndigheterna i Sverige) sidor

Samma regler gäller inte för marknadsföringstexterna på en  produkt. Det finns egna lagar för dessa. Står det  t.ex. ”kyckling-ris” i namnet på produkten och ”70 % kött” någon annanstans på förpackningen, betyder det inte att produkten innehåller bara kyckling och ris, inte heller att den skulle innehålla 70 % kött. Det finns en ganska stor marginal marknadsföringstexterna kan röra sig inom. Däremot är lagen för innehållsförteckningen striktare, men dessa berättar inte heller alltid specifikt vad produkten innehåller.

När en hund äter torrfoder känner ägaren oftast att han/hon vet vad hunden äter, även om ganska få lagt tid på att gå igenom vad fodret innehåller och förstått vad påskriften egentligen betyder. Det är också oftast mycket svårt eller omöjligt att få reda på råvarornas ursprung. Som ett exempel: produkten innehåller majs. Om man då kontaktar tillverkaren och frågar varifrån råvaran (majset) kommer, kan de oftast berätta varifrån de köpt den, men inte varifrån råvaran härstammar. Den kan ha blivit köpt och såld många gånger, eller den kan ingå i någon blandning som de använt, osv. Ursprunget tappas alltså bort på vägen.

Köttet (70 % kött) som nämndes på förpackningen är oftast heller inte kött. Man brukar använda ”kött- och benmjöl” som innehåller sk. animaliska produkter, eller animaliska biprodukter. Dessa kan bestå av allt vad man kan tänka sig att få från ett djur: pälsdjurskadaver, klövar, fjädrar, ull, horn, kycklingfötter och näbbar, pälshår och så vidare. Alltså allt vad man kan tänka sig få från olika slags djur. I dokumentären ”The truth about dog food”  tar upp den här frågan mer utförligt.

Vad berättar priset om kvalitet?

Ingenting, egentligen! Om man jämför kilopriset på kött med priset för torrfoder kan man dra vissa slutsatser, men det ger inte en bra helhetsbild. Om innehållsdeklarationen anger t.ex. att produkten innehåller ben- och  köttmjöl av kyckling, har de antagligen malt kycklingfötter, näbbar och fjädrar till mjöl – oberoende av produktens pris.

Undantag finns såklart också, och det finns ett relativt bra sätt man kan kolla detta på. Oftast anges en del analysresultat på förpackningen. En av dessa är nåt som kallas ”aska”. Ibland kallas det också till ”råaska”. Detta anger fodrets oorganiska mängd, m.a.o. mängden mineraler och spårämnen. Askans mängd av produkten ökar om den innehåller ben, men också då det finns med t.ex. näbbar, klövar, hovar och dylikt.

Det måste finnas aska i ett hundfoder, eftersom det måste finnas mineraler och spårämnen, men ju större andelen av aska är, desto mer har man använt delar av djur som består av annat än kött.

Termer i stället för namn på riktiga råvaror

”Animaliska produkter” är ett så kallat gruppnamn. Den är tillräckligt beskrivande ur lagens synvinkel, även om den egentligen inte berättar vad produkten innehåller. I hund- och kattfoder räcker det att ange ett sådant här gruppnamn. En del tillverkare nämner också mer noggrant de råvaror som är ”bra” för dem, och använder gruppbenämningar för alla andra råvaror. I dessa finns det stora skillnader mellan tillverkare och produkter.

Om innehållsförteckningen inte innehåller ett enda ”gruppnamn”, utan bara enskillda råvaror, vet man bättre vad man har i produkten man köper. Tyvärr finns det mycket få sådana produkter på marknaden i dagsläget. Därför är vi på MUSH väldigt stolta över att kunna skriva ut precis det produkten innehåller på förpackningen, utan att försöka dölja nånting under diverse termer.

Vill du veta mer? Läs del 2!

Kommentarer