Vad är naturlig mat för hunden?

Vad är naturlig mat för hunden?

”För att kunna behärska naturen, måste man lyda den”  sa Francis Bacon. Detta citat fick mig att skriva ett blogginlägg, där syftet främst är att ge en liten inblick i hundens kost från en evolutionär synvinkel och fundera om naturen också kunde vara vår bästa guide. Tanken är absolut inte ny och den har blivit presenterad av många filosofer – Hippokrates (460-370 f.v.t.) skrev verket Naturen är en läkande kraft. Vad vill naturen ge oss för riktlinjer när vi utfodrar våra hundar?

Vi människor har blivit alienerade från naturen och glömt bort varifrån vi härstammar. Evolutionen har dikterat, och dikterar fortfarande, hur alla arter på den här planeten har utvecklats och kommer att utvecklas. Man kan säga att naturen bestämmer hur vi borde leva. Detta bortser vi från på många olika sätt; vi lever inte längre i rytm med årstider eller dygnet så som vi gjorde förr och så som vi är uppbyggda att göra. Vi ser, men vill kanske inte medge följderna, både hos människor och i naturen. Hos våra hundar bortser vi från artens behov – i frågan om föda, livsstil och motion, och som en följd av det ser vi beteende- och hälsoproblem. När en art, anpassad till en viss miljö, livsstil och kost måste leva i en främmande och/eller olämplig miljö, följa en annan typ av livsstil och kost, kommer det i längden att förorsaka problem.

Naturens lagar?

I naturen gäller naturens lagar. Naturens lagar upplevs av de flesta som grymma. Livet i naturen innebär att leva i fattigdom och elände, kämpade från dag till dag. Jag håller med om det och förstår utmärkt att vi inte vill släppa hunden tillbaks till naturen för att springa sida vid sida med vargen, lika lite som vi själv vill återgå till att var och en skaffar sin egen mat från naturen varje dag. Även om vi inte vill tillbaka till våra rötter, är det den miljö vi utvecklats i och den livsstil vår kropp anpassat sig till. Samma sak gäller för hunden.

Om vi funderar på kost från denna synpunkt kan vi konstatera att både vi och våra husdjur kunde förbättra vår kost. Människorna är samlare och jägare, vilket betyder att vi och våra kroppar är anpassade till föda som är vi samlat ihop och jagat.

Hunden är främst en jägare, köttätare. Det verkar som en bra idé att lyssna på naturen och försöka få hundens kost att likna naturens modell så gott det går. Många vill göra just detta, men stöter på ett problem; det finns en mängd olika åsikter om vad hunden ätit då den fortfarande levde i naturen – speciellt om man går in på nätet och läser. En av de mest debatterade är spannmål. Har hundarna ätit spannmål eller inte? Hur mycket? Hur länge?

Hur levde hunden för länge sedan?

Vi kan inte veta hur livet var för många tusen år sedan. Med sunt förnuft och med den kunskap som finns om tiden kan vi skapa oss en bild av hur livet såg ut. Hur var då livet då hunden utvecklades från vargen och hur länge har spannmål odlats av människor?

De första tecknen på allmän odling härstammar från 9.000 f.v.t. och man har då konstaterat att de första försökt sig på att odla för ca. 11.000 år sedan. Hunden har utvecklats från vargen ca. 14.000 f.v.t. Det har man konstaterat genom att man hittat skelett på vargar från den tidsperioden, där tänder och hjärna krympt, vilket är tecken på tämjning.

Hundarna har enligt denna logik börjat tämjas en tid före människorna har börjat odla. Hundarna har troligtvis vandrat efter människorna och ätit av deras avfall, som har varit främst animaliska och mycket snåla. På den tiden kastade man bort endast det man inte kunnat utnyttja på nåt annat sätt – t.ex. ben som man inte kunnat göra verktyg, smycken eller dylikt av.

När människan sedan bosatt sig på ett ställe och börjat odla var det nåt helt annat än idag. Odlingsmarkerna var mycket mindre, jordbrukandet var mycket tyngre, eftersom man först måste röja marken, sen bruka jorden och först efter det plantera – och allt detta för hand, utan verktyg och dylikt som vi känner till i dag. Själva skörden var inte i närheten av så rik som i dagsläget. Allt som kunde ätas, åts av människorna. Inget extra kastades eller matades till djuren eftersom också människorna levde enligt naturens lagar, kämpande för sitt liv dag för dag.

Betydligt senare kom tiden då människorna började med boskap, dvs. djur som de har avlat, matat och som de har haft för deras kött. Svin var antagligen de första man hade, eftersom forskare har kommit till att man haft svin som boskap sedan 2500 f.v.t. Både tam- och vildsvin är allätare och på grund av detta är det högst troligt att det som blivit över från människorna har matats primärt till svinen. Själva sättet att hålla hundar var också mycket annorlunda än idag. Byhundarna sprang lösa i stället för att man skulle ha haft dem kopplade eller i inhägnader och det kom verkligen inte på frågan att man skulle ha haft hundar ”inne”. Ordet ”inne” är inom citationstecken, för man hade inte något som kan jämföras med dagens hus eller bostäder på den tiden.

Från den tiden då människorna började skriva har vi en rätt bra bild om hur vi levt. Också på basen av skrifter kan vi konstatera att bara ett par hundra år sedan levde både människor och hundar på ett verkligen annorlunda sätt än i dag. Majoritetens vardag var ett kämpande från dag till dag och det fanns i regel mer munnar att mätta än det fanns mat. Detta ledde naturligtvis till att hundar fick kanske mat av människor om de hade tur, men inte i stora mängder och inte på långt håll likadant som vi matar vår hundar nu.

Inte ens under de senaste hundra åren har vi matat våra hundar så som vi gör i dag. I början av 1900-talet har hundar fortfarande sprungit lösa en hel del och ätit sånt de hittat förutom det de fått av sina ägare. Det är främst under de senaste 50-70 åren som vi börjat med något som liknar dagens sätt. Om vi då funderar på evolution och hur läge det tar för en art att ändra på sig, så räcker inte 100 år. Inte heller 2000 år. Det tar tiotusentals år för evolutionen att få till stånd någonting omfattande och då kan man ju fråga sig: Varifrån fick vi idén att börja mata våra hundar som vi gör i dag?

Spannmålsbaserat hundfoder?

Jag tror att idén till de spannmålsbaserade hundfodren utgick från matidustin. Där ville man hitta ett sätt att utnyttja allt som blev över, främst från spannmål, och en av idéerna var att tillverka hundmat av det. Och så började det.

Om människan då matat hundar i ett par hundra år, och drygt 50 år på det viset som vi gör i dagsläget, kan man inte påstå att den anpassat sig till att ta upp vegetabilisk eller spannmålsbaserad mat mer än en ko skulle ha anpassat sig till att utnyttja animaliskt foder. Det betyder inte att hundarna inte skulle hållas vid liv på spannmålsbaserat foder, men det är en helt annan sak att hållas vid liv än att hållas frisk, i gott skick och må så bra man kan. Det är samma sak med oss människor – vi hålls vid liv om vi äter färdigmat och snabbmat, vissa till och med friska en måttlig tid, men vem som helst kan försöka sig på samma sak som Morgan Spurlock i sin dokumentär Supersize me och konstatera att det inte kanske är det bästa alternativet.

Vad säger då naturen att hundar borde äta?

Dagens trend är att ”följa naturen” på alla sätt och vis, vilket jag tycker är bra, men det uppstår en stor fråga; Vad innebär det? Ett lätt svar är: Det innebär att varje art får leva ett sånt liv, i en sån omgivning och på en sån kost som den anpassat sig till.

I frågan om hundens kost betyder det att den ska få äta allt som finns i hela djur (kött, ben och organ, färska eller kadaver) och en del växtmaterial (växter, grönsaker, bär, frukt osv.) därpå. Den bästa modellen vi har täckande information på är vad vargen äter. En aning mindre forskning finns på vad andra hunddjur äter. Oberoende är kosten rätt så lika.

Vad är det som pekar mot kött för hundar?

Hundens kropp berättar det mesta vi behöver veta, och föredrar du att få denna information på video, kan du kolla min föreläsningsvideo som spelades in i Stockholm.

I sin korthet kan man konstatera, att hundar (och katter) har alla tecken på att vara rovdjur:

Tänderna är spetsiga. De är formade på ett annat sätt än hos all- och växtätare. Hos växt och allätare, exempelvis kor, hästar, människor och grisar,  är baktänderna, molarerna, kubformade. De har en tydlig tuggyta, vilket saknas på hundens och andra köttätares tänder. Med kubformade tänder är det lätt att mala maten man äter, och när man kan mala är det rätt så lätt att äta växter som gräs, sallad eller nötter. Har man endast spetsiga tänder som hunden (motsvarande som människans premolarer som ligger mellan molarerna och framtänderna), är det allt annat än lätt. Du kan försöka dig på det själv: Tugga salladen endast med framtänderna! Inte lätt alls.

Käken rör sig inte sidlänges hos hundar och katter. Även om de skulle ha tänder till att mala, är de fysiskt okapabla att göra detta. Deras käkar rör sig endast upp och ner. Då blir det ännu svårare att tugga växter. Visserligen klarar de av att äta växter, men der är allt annat än lätt för dem.

Magsäcken är mycket större i relation till kroppen hos rovdjur än växtätare. Växtätare är i allmänhet gjorda för att äta hela tiden, eftersom de har mat omkring sig hela tiden och växter innehåller mycket mindre kalorier än animaliska produkter. Vi tar hästen som exempel: i naturen betar de nästan hela tiden. Rovdjur måste anstränga sig mycket mer för att få en måltid och då måste de äta en stor måltid på en gång.

Levern hos hundar är relativt stor, eftersom en av leverns uppgift är att bryta ner proteiner.

Tarmen är kortare hos hundar och andra köttätare, eftersom maten smälter på ett helt annat sätt.

Det kräver alltså inte att man är biolog eller veterinär för att se de fysiska skillnaderna mellan kött- och växtätare.

Låt naturen ha sin gång – den vet bäst själv. – Michel De Montaigne

 

 

 

Kommentarer