Susanne
Vår älskade borzoi Walle har haft änglavakt, det kan man lugnt säga. Eftersom hans förra ägare blivit svårt sjuk och inte kunde ha honom kvar hade hon gråtande beställt tid för avlivning av denna sprudlande glada, friska och roliga hund, 2 gånger t.o.m. men avbeställt i sista minuter. Vi hade bara 1 månad tidigare mist vår borzoi, en stooor och kraftig kille på 70 kg. Fick på omvägar höra att Walle fanns men blivit lämnad till ett ”hundpensionat” (kan inte göra annat än att citera det ordet, när man förvarar stackars hundar i ett iskallt skjul med en smutsig badrumsmatta att ligga på är det inte värt det namnet). Han var så mager så det gjorde ont i mig att ta i honom. Han hade fått 6 dl av nåt billigt skitfoder om dan där på pensionatet. Eftersom han inte var nån van bilåkare var vi lite oroliga inför hemresan, 35 mil. Hur vi skulle få in honom o.s.v. ? Hunden fullkomligt flög in i bilen! Meeen så han var så tunn, ryggraden spretade rakt ut, pälsen nästan obefintlig, ingen kondis och så vidare. Vi fick tips om Mush och han fullkomligt älskar det, spelar ingen roll vilken smak, vi blandar det med rått kött, husse är ju styckare, ha, ha! Nu är han en stor och kraftig borzoi, nåväl, hur kraftig nu en vinthund kan bli… med glänsande päls och kristallklar blick.
Kommentarer