Beach 2014?

 

Godafton kära läsare!

Nu kommer ett riktigt upprörande, provocerande bitterfitteinlägg så här på kvällskvisten! Ja visst hörrni! Läs och förfasas! 😉
Jag skulle nämligen vilja sticka ut hakan och säga att 99% av de hundar jag träffar i vardag, träning och tävling är överviktiga. Det är inte många hundar som hålls i en fin kondition. Jag tror att orsakerna är många.

– Hundägare vet inte hur en vältränad hund skall se ut i hull.
– Hundägare har svårt att upprätthålla en sund balans mellan skonsam konditionsträning-vila-adekvat fodermängd.
– Hundägare har låg ambitionsnivå att lära sig mer djupgående nutrition och näringsfysiologi samt att denna information är svår att få tag på.
– Hundägare läser på ”utfodringstabellen” på baksidan av foderpåsen vad hunden skall ha för fodermängd istället för att titta på hunden och göra bedömningen därefter.
– Hundägare är inte alls ett sådant hälsosamt släkte som jag trodde när jag började med vovvar. Jag trodde att alla sprang milen flera dagar i veckan och var riktiga friskusar – sanningen ligger mer åt kedjerökning i en väst i storlek XXL på brukshundsklubben.
– Hundägare förmänskligar hunden och menar att det är okej med lite trivsehull/ nu skall det minsann hårdtränas inför Beach 2014/jag kan inte minska på maten för då är han/hon hungrig osv.
 

För det första så tycker jag att det blivit lite utav en modehets kring att formtoppa hundarna bara för att det är sommar. Beach 2014-formtoppningen kan vi människor löjla oss med – men lämna hunden utanför detta!  
Hunden skall hållas vältränad året om, utan ursäkter. Sund, långsamt uppbyggande träning och bra mat (det här är inget foderinlägg, men med bra mat menar jag per automatik att samtliga torrfoder är exkluderade) är vad hunden behöver, inte nån löjlig ”deffning” eller plötslig rivstart med tung träning och minskning av fodergivan.
Återigen – dieter och deffperioder kan vi människor hålla på med bäst vi vill, men involvera absolut inte hundarna!

För det andra så är det tråkigt att fysträna hundar. Det är väl därför man hellre vill sätta på hunden viktmanschetter (trots att den inte kan bära sig själv i samtliga gångarter utan extern vikt), låta den dra en kedja för att det ser seriöst och ordentligt ut (man kan ju dessutom beställa en fin sele i rosa med hundens namn på – outfiten är ju viktig) eller låta hunden springa som en galning efter en tennisboll i ett sandtag (med ett kortisolpåslag i 48 timmar efteråt).
För det är ju jobbigt att ut och skritta hunden i blåbärsris, tråkigt och långsamt. För att inte tala om att SJÄLV jogga med hunden i kuperad terräng. Och att simträna hunden i bassäng är defintivit inte lika hardcore som att ”powerwalka” med viktmanschetter och kedja.

Handen på hjärtat – jag tror inte det är så hemskans många hundförare som tränar så enormt mycket fysiskt själva att de bekvämt måste cykla och låta hunden passgånga som en tok vid sidan, istället för att själva snöra på sig löparskorna och svettas.
 

När det gäller träning med extern vikt, vilket jag, *drumroll*, också är allergisk mot, så ger jag mig den dagen jag ser en vältränad dw/wp-hund med tryck i rörelserna. Jag har nämligen inte skådat någon de senaste fem åren.
Vill man absolut träna hunden med extern vikt så skall hunden för det första själv kunna bära sig genom ryggen, i samtliga gångarter. Det innebär att den skall skritta, trava och galoppera (både höger och vänster galopp givetvis!) där rörelsen initieras från bakbenen. Den skall vara helt parallell och jämnstark i sidorna och kunna trava åtminstone 10 km i kuperad terräng på 40-50 minuter utan att bli trött. När man väl kommit dit kan man läsa om viktträning i den utmärkta boken Fysträning för Hund av Anna Holmgren, och följa procentangivelserna där.

När det kommer till maten så låt oss först komma överens om en sak. En frisk hund är ALLTID hungrig. En frisk hund som får lagom mängd mat ratar absolut inte ett enda köttslag eller livsmedel. Den äter ALLT som erbjuds. Den dagen hunden har ”råd” att rata vissa djurslag etc, är det dags att minska på fodermängden. Punkt slut.
Du kan heller ALDRIG fodra en hund mätt. Det ständiga födosöket är ett fullkomligt naturligt beteende – vilda hunddjur äter extremt oregelbundet och tamhundens kropp vet inte när den får mat nästa gång. En hungrig hund är en frisk hund.
 

En sak jag ofta hör är att man inte kan minska på hundens fodergiva ”för då får han inte i sig tillräckligt”. Det där är ren bullshit. Om hunden är tjock får den för mycket mat. Det är precis så enkelt som det låter. Precis som för oss människor finns det inget som heter ”tjock” benstomme eller ”dålig” förbränning.

Inom hästvärlden finns ett gammalt talesätt, ”att fodra med ögat”. Det innebär att man ser till djuret som helhet och fodrar därefter. Se din hund! Granska muskulaturen. Kolla slemhinnor, tårkanaler, trampdynor. Känn pälsen. Titta på bajset (men att fota det och lägga upp det på diverse Facebook-forum är kanske att dra det lite för långt…)
Keep it simple!

En passus i ämnet är att hunden blir betydligt mer ”mätt” av att barfas, än av att bara få färskfoder. Med riktiga ben istället för benmjöl får magen och tarmarna jobba precis som de är skapta för. Det ger ökad mättnadskänsla och jämn utsöndring av näringsämnen till blodet. Färskfoder är alla dagar i veckan bättre än torrfoder att ge, men min erfarenhet är att en del hundar kan ”tom-spy” galla om det går för långt mellan målen då färskfoder har extremt hög upptaglighet och hinner knappt passera mag-tarm-kanalen innan allt är tillgodogjort och den minimala mängd som är osmältbar och passerar outnyttjad nästan är försumbar. Både färskfoderanvändare och barfare vittnar om hur förbrukningen av bajspåsar drastiskt sjunker när man börjar ge sin hund bra, naturlig, färsk och oprocessad föda 😉
 

Ett ypperligt alternativ till färskfoder, om man tycker att ”vanlig” barf är för meckigt och omständigt, kanske har begränsade frysmöjligheter eller för lite kunskaper om barf-utfodring, är ju faktiskt Mush Vaisto! *blink blink* Då kan man barfa hunden på ett snabbt, enkelt och sjukt smidigt sätt utan att ta en kandidatexamen i råutfodring eller börja arbeta på deltid för att ha tid med planering och matschema 😛 Äsch, något tillspetsat skrivet det där sista, men min poäng är att Vaisto kan fungera som den överbryggande länken mellan färskfoder och hardcore barf. 

Nä hörrni, nu är det faktiskt läggdags! Detta var iallafall mina 50 cents! To sum up: Ut och spring med hunden i skogen, underskatta inte vikten av vila och ge lagom mycket högkvalitativ mat 🙂