corinne

Ett brev från whippeten Corinne

Hej Mush Barf!

I vanliga fall brukar det vara min matte som skriver men idagär det jag, whippeten Corinne som vill tacka er lite genom attberätta min historia innan min matte fann er!

För ca 1,5 år sedan blev jag sjuk. Jag och min matte är aktiva i flera hundsporter men favoriten är agility. När jag blev sjuk blev jag sjuk snabbt, min kropp orkade inte längre och inte mitt huvud heller. Min matte var så orolig för mig och jag blev bara sämre och sämre. Trots att jag inte gillar att åka till veterinären fick jag i alla fall åka dit för att ta prover för att få veta lite mer om hur min lilla kropp mådde, men inget hittades och jag fortsatte att vara sjuk och min matte gjorde verkligen allt för att hitta orsaken till varför jag var dålig.

För 1 år sedan började jag tappa hår, först började jag bara fälla en massa men sedan blev det kala fläckar som senare blev blödande sår. Igen fick jag besöka veterinär, denna gång en hundspecialistoch hon beslutade att jag skulle äta en konstig medicin för att testa om jag blev bättre. Efter några veckor med medicin började jag bli gladare och orkade mer, livet lekte med andra ord igen och matte ochjag började träna igen.Men den lyckan varade inte så länge…

En dag blev jag riktigt sjuk, jag drack i stora mängder och jag kissade på mig… jag skämdes så otroligt mycket, för kissa inne gör bara valpar och inget vuxna hundar får göra de, men det var ju inte mitt fel. Min kropp la bara av, jag orkade inte mer och jag blev så smal, från att vara en atletisk vacker vältränad whippettjej till en liten tanig tjej. Jag har aldrig varit så smal i hela mitthela mitt liv, min matte döljde min smala kropp med ett täcke då jag hade även problem med att hålla värmen. Matte skickade iväg mig till en ny veterinär och där fick hon veta att min medicin som gjorde mig frisk nu gjorde mig sjuk,väldigt sjuk… jag var på gärnsen för att utveckla den hemska sjukdomen diabetes!

Jag orkade inte mer, men min matte gav aldrig upp hoppet om mig, hon slutade ge mig mediciner och började undersöka andra alternativ som kunde hjälpa mig. Matte fick då tipset från en superduper snäll vän (denna vän har sagt idag att jag har världens lenaste päls vill jag bara flika in!) att testa att barfa mig, det fanns ju trots allt inget att förlora eller? Matte kände att hon inte hade kundskap då för att barfa migmen det var då hon hittade Mush, min räddning. 

I slutet av januari började jag och min tantpolare Sheila äta Mush Barf med stor aptit i hela sex månader! Och vet ni vad? JAG ÄR FRISK! Jag har energi, fina tänder, vacker päls, jag ser inte skabbig ut längre och jag har äntligen gått upp i vikt, så pass att jag och matte kan börja träna och tävla tillsammans igen!

Jag vill tacka er för att ni gav tillbaka min livsgnista, jag och matte är säkra på att det var mitt gamla foder som gjorde mig sjuk, för sedan jag började äta Mush Barf blev jag helt återställd. Att ett bra foder kan göra så mycket för en liten hund är helt fantastiskt! Även om matte barfar oss själva (men hon bjuder fortfarnadepå Mush lite då och då) nu så är det fortfarande tack vare er att jag är frisk!

Ps. jag ville skicka en före och efterbild men tyvärr hittade inte matten ågra bilder på mig hur jag såg ut innan jag blev frisk, men jagbjuder i alla fall på en frisk bild!
Tack Mush Barf för allt!

Med vänlig hälsning, whippeten Corinne

Kommentarer