I söndags åkte jag Benny och Björn till Tretorp för att för att jaga. Vi släppte i vanlig ordning Rut men även Bennys Drever Töa. Det tog en stund innan Rut fick upp något men efter 20 minuter så började hon väcka lite och efter ett par minuter till var det fullt drev.
Alla tre tyckte att drevet buktade trångt och inte som ett rådjursdrev.
Bennys Drever hade fått upp ett djur nästan samtidigt men hon gick på långtur.
Efter en dryg timma kom Ruts drevdjur förbi hos Björn som fick en lite glimt av det och ropade på radion att det var ett rådjur. Rut malde på och efter drygt en och en halv timma smet djuret förbi hos Benny just utanför synhåll.
Det gick ett par bukter till snävt runt mig och Björn men blottade sig inte. Då lägger Rut in en högre växel och just när håret reser sig på armarna för att det går så sjukt bra så hör jag Benny som är från Värmland säga på radion ”nu la hon allt jämt i en högre växel till”.
Jag stod mitt i såten och efter två timmar hade djuret passerat mig 5 gånger på under 100 meter men jag hade bara sikt på som längst 80 meter så jag hade inte sett det.
Jag slänger en titt på pejlen och ser att drevet kommer rakt emot mig. Det fullkomligt dundrar i skogen och rätt vad det är så kommer det en bockkilling ut framför mig på bara 17 meter. Det blev ett snabbt skott och allt gick bra. Rut låg bara 40-50 sekunder efter djuret så hon var snabbt på plats efter skottet. Jag skakade i hela kroppen när spänningen släppte. Det här är mitt absolut bästa jaktminne så här långt i livet.
Kommentarer